Den kreativa framgångsrika småbarnsmamman

Bara rubriken i sig låter krånglig, ungefär lika krångligt som verkligheten.
Låt mig först belysa några fenomen som tycks upprepa sig i mitt kreativa liv.
Jag skulle kunna hacka in dem i sten likt budorden för de tycks vara orubbliga.

1. När jag är avslappnad slår kreativiteten till
2. Runt fullmåne når jag formtoppen på min kreativitet
3. Väder och årstid spelar också in på min kreativitet
4. En idé kommer sällan ensam, utan allt kommer på en gång
5. Dygnets timmar räcker inte till när kreativitetsstormen drabbar mig

Nu när semestern är här inbillade jag mig att jag skulle ta det lugnt. Efter några dagars ledighet nådde jag ett avslappnat tillstånd. Men trots mitt beslut att ta det lugnt började jag känna kreativiteten bubbla i mig. Det måste vara fullmåne på gång. Eftersom jag aldrig har koll på månens kalender så blir jag lika överraskad varje gång. Men det slår aldrig fel, jag blir helt galet kreativ kring fullmåne. Men nu passar det inte alls med en kreativitetstopp. Sommarlovet har just inletts, jag är ensam med barnen hemma och vi har massor av aktiviteter för att de ska kunna hantera friheten utanför skola och dagis. Jag får ju inte bli kreativ just nu, inte för min egen del iallafall.
Men likväl satt jag mig framför pianot igårkväll, hörde melodierna, lade noterna. Jag började nynna på verserna. Idag kom refrängen, kl: 14:30. Lyckligtvis hade barnen hittat på nåt annat att göra utan mig för en stund och allt såg bra ut tills det ringde på dörren, en entreprenör. Nästa sekund står jag och diskuterar husdränering, avloppsvatten och sånt som hör till ”husrenoverarens” vardag. Barnen kommer ut med andan i halsen, en stor tavla har rasat ner. Efter att glasskärvorna är bortstädade är ungarna vrålhungriga, mat, lek och sällskapsspel på agendan. Nu 3 timmar senare är min fantastiska melodi/beat/sång helt bortblåst. Inte en chans att jag fångar upp den. Borta!!!

Vad gör man? Det känns så surt att fånga nåt och sen vända ryggen till det.
Tydligen måste jag bara få vara ifred i min bubbla när idéerna kommer. Måste få stänga bort allt och andra när kreativiteten bubblar. Det går inte att bestämma ett klockslag för när man ska skriva en sång, den kommer till dig när den vill och då ska du kunna släppa allt. Så är det för mig iallafall, speciellt när det kommer till musik. Mina visuella förmågor kan jag bättre lagra och plocka fram sen när jag har planerad arbetstid. Jag kan lugnt få en vision och sen realisera den följande dag utan problem, inget har försvunnit. Men med musik är jag förmodligen inte tillräckligt rutinerad ännu. Får jag en melodi, en rytm eller en refräng måste jag genast nynna eller spela in det på min telefon, annars går det förlorat.

Hur får singer/songer writers det att gå ihop? Har de överhuvudtaget familj? Eller har de en privilegierad roll i familjen som gör att de kan stövla iväg till sin kreativa vrå och bara göra sitt, utan att någon stör? Och ifall de har, låt mig gissa, kanske det är ett visst kön som har bättre förutsättningar där?

Nej, jag behöver ta en titt på kvinnliga förebilder nu. Någon i konstvärlden eller musikvärlden. Jag behöver få syn på nån kvinna med småbarn, åtaganden och tusen järn i elden. Nån som också ägnar tid med sina barn, är mamma på heltid. Nån som inte har miljoner stålar, betjänter och barnflickor runtom sig att sköta vardagen.
Inom den visuella konsten vet jag några få, men när det kommer till musiken står det still. Finns denna musicerande kvinna nånstans? Och om hon finns, hur har hon löst de vardagliga överraskningar som dyker upp när hon har sin kreativa formtopp?

Jag har faktiskt fått höra med egna öron hur kvinnor inom kreativa yrken medgett att det inte har tid att bilda familj. Jag har sett dokumentärer om framgångsrika kvinnor som någon gång under intervjuerna erkänner att de valt sin konstnärliga passion på bekostnad av att inte bilda familj. Oftast medger de dessutom att de ångrar det beslutet. Oavsett tycks denna trend speciellt gälla kvinnor inom den kreativa sektorn. Jag undrar om inte alla dessa kvinnor skulle känna igen mina fem påståenden i början.

Men till saken. Jag ju visa mina barn att jag visst kan bygga upp ett liv kring kreativt skapande, nå framgångar och vara en förebild både som mamma och som konstnär.
Jag vill inte de ska tro att livet måste vara så himla inrutat för att det ska fungera. Det ska gå att leva mer flexibelt, mer enligt de möjligheter och begränsningar som passar just en själv.
På bilden har jag retuscherat in mitt ansikte på den berömde Coco Chanel.
Gabrielle ”Coco” Chanel gick sin egen väg, var beslutsam och stark i sin kreativitet. Ännu en förebild utan äktenskap och barn. Egentligen helt förväntat när man tänker på den tidsepok som Coco Chanel armbågade sig fram i. Men en ny tid är här, det börjar vara dags att lyfta fram framgångsrika kvinnor med ett rikt familjeliv.
Kommer du på nån? Dela med dig!

PS. Det här tjafset om att vara framgångsrik känns också fel. Jag kan beundra och se upp till de kvinnor som trots fattigdom och elände klarar av att ge sina barn kärlek, värme och mat på bordet. De som gör sitt bästa utifrån de förutsättningar de hamnat i. Alla är hjältar som klarar av att tackla vardagens utmaningar samtidigt som det finns plats för kärlek, värme och passion.
chanel1

Evelina Lindahl

Leave a Reply Text

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *