Kyla och tomhet i ateljén

På staffliet vilar en halvfärdig illustration av Elfina. Just denna illustration kommer att få vila där ett längre tag innan den får utvecklas för nu jobbar jag plötsligt fulltid som bildkonstlärare. Helt omedvetet råkade denna illustration av den annars så glada och självsäkra Elfina få ett sorgset och vemodigt uttryck över sig, precis som att hon visste att ”mamma” inte kommer att vara på ateljén framöver. Det är rysligt kallt i ateljén och tomheten är påtaglig eftersom jag har släpat hem några nödvändiga verktyg, så att jag hemifrån kan utöva min kreativitet kvällstid. Men hemma på kvällarna tänker jag på ateljén som ligger en cykeltur hemifrån. Om tiden ändå räckte till. Jag har alltid önskat mig dubbelt längre dygn, eller en förmåga att inte behöva sömn.
Men när saknaden blir för stor kommer jag definitivt att ta mig tid för eget arbete. Till och med mina barn tycker det är lite sorgligt att jag inte kommer att vara på ateljén nu, de älskar att se hur berättelsen växer fram och de älskar Elfina. Mina barn är min största drivkraft och jag har lovat dem att jag SKA ge ut boken om Elfina under 2016 och det löftet tänker jag hålla.

Evelina Lindahl

Leave a Reply Text

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *