Men låna min spade, vetja!

-Här, gräv med min spade, jag behöver den inte på ett tag!
Sanden hade trängt sig in under naglarna, mitt envisa krafsande med bara händer gjorde ont.
Jag hade suttit en bra stund i sandlådan och byggt mitt slott, använt mig av mina redskap och kände mig jättenöjd med resultatet. Men jag hade glömt bort hur effektivt det kan vara med en spade. Tänk så djupt man kan gräva, så fint man kan platta till ytorna med en spade. När spaden hade gjort sitt såg jag att flickan var på väg bort. Hade jag grävt för länge?
-Du, din spade! Jag räcker henne spaden och hon ler.
-Äh, du får behålla den tills imorgon.
-Men jag har grävt klart nu, jag behöver den inte längre.
-Okej då.
-Om du vill får du låna mina händer imorgon!
Jag viftar med mina smått slitna, smutsiga men starka händer framför henne.
Hon ger mig tummen upp.

Idag vaknade jag upp med ett väldigt tilltrasslat garnnystan. Jag visste att om jag börjar dra i trådarna själv kommer jag bara att trassla till det ännu mera. Till sist insåg jag vad som måste göras, jag började ringa runt. Jag ställde frågor, fick svar och kom mig vidare. Tack för att du delar med dig av dina kunskaper, tack för att du ville låna mig en spade ♥