Workshop för barn – Konstens Fredag

-Var jobbar du? Vad gör du egentligen?  Var är din arbetsplats? Brukar inte du också vara på skolan? Är det här konst, det liknar slöjd…

Vilken härlig respons och vilka bra frågor barn ställer. Idag har jag haft glädjen att handleda närmare 50 stycken barn från årskurs 2 på ”Lilla konstrundan” eller ”Konstens fredag” som vi kallar det.

DSC_0613IMG_7303

Idag inleddes konstrundan med en liten konstrunda för en grupp elever från Strandnäs skola som besökte oss på kulturfabriken. Självaste konstrundan pågår denna helg, här på Åland och på fastlandet. Konstnärer och konsthantverkare öppnar upp sina ateljéer för allmänheten, ger oss en möjlighet att få en inblick i deras vardag och kneg. Jag har annars inte min ateljé i Kulturfabriken men kunde hålla min workshop i ett mindre utrymme där idag, vilket gick fint.

Barn har ett så rättfram förhållningssätt till det de möter på sin väg. Så en uppmuntran till oss vuxna denna helg är att ställa lika rättframma frågor som barnen gjorde. Deras frågor är precis lika mogna som de tankar vi vuxna bär på, vi vuxna bär på samma tankar men vågar inte ställa frågorna. Jag fick förklara för en del elever att jag jobbar lite överallt, att jag har ingen fast arbetsplats förutom min ateljé. Och i ateljén sitter jag oftast ensam, men det finns konstnärer som delar ateljé med varandra och trivs bra med det. Jag försökte reda ut begreppet konst, slöjd och hantverk. Men att bena ut skillnaderna är svårt, för konst och hantverk går in i varandra. Även vi som jobbar inom området tycker det är svårt att sätta en stämpel på våra arbeten. Det är svårt att säga att man är endast konstnär eller att man är endast hantverkare.
IMG_7324  IMG_7316 IMG_7336
Förberedelser veckan innan.
Såga till träbitar och ytbehandla. Ytbehandlingen av kaffe eller te får torka in. Sen stryker man stålullsättika för att få den gråa patinan
(man kan tvätta bort såpan eller låta stålullen rosta för olika effekter)

Hursomhelst blev responsen väldigt fin och direkt med barnen. De jobbade jätteflitigt med mig, Ritva och Edvard. Vi var tre handledare/konstnärer på plats som visade på konstens mångsidighet. Jag hade medvetet valt att arbeta med hammare och spik, med nåt som kallas ”string-art” i ett försök att smälta konst och hantverk samman. Veckan innan hade jag förberett träbitarna, behandlat dem med te/kaffe och sen strukit på ättika som legat i stålull. Träbiten åldras minst 10 år, fast inom loppet av några timmar. Dessutom med helt naturliga medel. Här fick jag vävt in min passion för det ekologiska och naturliga. För att göra uppgiften så enkel som möjligt,  hade jag gjort färdiga bokstäver åt eleverna. Ett mönsterkort de kunde spika genom.
Koncentrationen var hög under spikandet, nästan meditativt för en del. Vissa elever var kvicka, andra långsammare. Någon hade mer spikar i sin bokstav, andra färre. Jag märkte snabbt att eleverna prioriterade ”snabbhet”, man är bra om man är snabb. Därför kändes det skönt att svara:
-Men det är inte meningen att ni ska bli klara nu, låt spikandet och surrandet med tråden bli något ni gör utförligt och lugnt istället, ingen behöver stressa.
Mina tankar går återigen till det jag också vurmar för, avslappning och mindfulness för barn. Vid ett nytt tillfälle får det bli min röda tråd. Apropå röd tråd, nu i efterhand kom jag på att den vita tråden barnen surrade med kan ju färgläggas med vattenfärg. Jag hoppas och tror att nån kanske redan testar det där hemma. Barn gör sånt, testar, om de får lov ♥

Tack alla fina som deltog! Vi ses en ny gång, nån annan stans!
IMG_7307

Evelina Lindahl

Leave a Reply Text

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *